Samtal blev Tonys livlina

På nedre plan i Stockholm Stadsmissions öppna mötesplats vid Mariatorget är det alltid fullt av liv. Mötesplatsen välkomnar alla och rymmer bland annat en restaurang som serverar dagens lunch till ett överkomligt pris – idag krämig grönsakssoppa med krutonger. På Mariatorget erbjuds även evenemang och sociala aktiviteter. Väggarna i den ombyggda kyrkan är tapetserade med affischer om kommande filmvisningar, föreläsningar, konserter och teaterföreställningar.

Tony besöker mötesplatsen för samtalen

75-åriga Tony är en av mötesplatsens mest frekventa besökare. I princip varje dag reser han från söder om stan, där han bor, med pendeln till Södra station och promenerar sedan till Mariatorget. Även om han är pensionär sedan drygt tio år tillbaka, är det varken lunchen eller kulturevenemangen som lockar mest. Tony går hit för den sociala gemenskapen i största allmänhet, men i synnerhet för det som sker en trappa upp.

Lokalens andra våning är ny och tillkom i samband med den omfattande renovering som gjordes inför att mötesplatsen skulle öppna 2022. Här finns två mötesrum, i det ena av dem, hänger det endast tavlor på träd i tvärsnitt. Motiven visar hur trädens rötter, som vi ovan jord uppfattar som osynliga, i själva verket sträcker sig både djupt och långt. I det andra rummet, hänger endast speglar på väggarna. Rummens inredning en tydlig ledtråd till vad som brukar utspela sig där inne: samtal som går på djupet och där människor får tid att reflektera. Precis vad Tony alltid känt att han behövt.

– Det ryms mycket i själen som inte går att utforska på egen hand. Hela mitt liv har på något sätt kretsat kring att vilja bli sedd. Sedan barnsben har jag alltid varit i kontakt med mina känslor och kunnat uttrycka dem, men det dröjde tills jag blev vuxen innan jag kände mig förstådd,

berättar han.

Varje vecka är det tre öppna samtalsgrupper som arrangeras på mötesplatsen vid Mariatorget och Tony är med i alla. Två av dem är öppna för alla åldrar, men för att delta i den tredje – livsberättargruppen – måste du ha fyllt 65. Gruppen träffas en gång i veckan under tio veckor. Det gör att alla, i tur och ordning, får den tid de behöver för att dela sin historia, från första minnet till nutid. För Tony handlar mötena inte främst om att få prata, utan om att bli lyssnad på.

– Det är först när det man sagt har tagits emot och bekräftats som man kan släppa saker och gå vidare. Jag har burit på saker hela mitt liv, och även gått i terapi långa perioder, så det är befriande att komma hit. Samtalen är omvälvande, ofta ledsamma, men samtidigt upplyftande på något sätt. Det kanske inte borde vara så, men för mig är det en ny känsla.

"Jag behövde en livlina"

Våren 2023 gick Tony sin vanliga innerstadspromenad genom Stockholm, som alltid med ett besök på Bengans skivbutik på Drottninggatan, en butik han brukade gå till med sin son. När han kom ut från butiken kom det fram en ung tjej med mobilkamera. Hon frågade om han kunde tänka sig att dela med sig av det livsbeslut han är mest tacksam över att han tagit. I klippet, som sedan laddas upp på TikTok, är Tonys svar talande för hans behov av att dela med sig: att han efter att hans son gick bort i cancer, endast 40 år gammal, sökte sig till Stockholms Stadsmission för att klara av att leva med sorgen.

– Det kändes rätt och viktigt att säga som det var, att Stockholms Stadsmission räddade mig.

– När min son gick bort ärvde jag tusen av hans gamla cd-skivor. Idag hjälper de mig att hålla minnet av honom vid liv, men precis efter att han dog då klarade jag inte av att hantera smärtan av att ha behövt se honom tyna bort, säger Tony.

Ett par månader senare gick han till Stockholms Stadsmission.

– Det var när jag kom dit första gången som jag lyckades bryta den negativa spiralen, säger Tony och menar samtidigt att det inte var en slump som gjorde att han vände sig till just Stockholms Stadsmission, men att det kanske var ödet.

– Min grej har alltid varit att jag måste rädda mig själv och så var det till viss del även den här gången. Jag behövde en livlina och det var som att jag instinktivt visste vart jag skulle gå. Här bryr man sig om varandra, på riktigt. Stockholms Stadsmission har betytt allt för mig.