Arbetsträningen på Matmissionen gav meningsfull tillvaro

För kunderna på Matmissionen i Jakobsberg är Johanna ett välbekant ansikte i kassan. Här har hon arbetstränat sedan början av 2022, men butiken har hon besökt många gånger innan dess – som kund. När coronapandemin slog till 2020 blev Johanna arbetslös. Som ensamstående förälder blev det svårt att få ekonomin att gå ihop och då blev hon medlem i Matmissionen för att kunna handla mat till ett reducerat pris. Hon märkte att hon tyckte om att komma till butiken. En dag tog hon dåvarande yrkescoachen Sirvan åt sidan för att fråga om det fanns möjlighet att arbetsträna.

– Tanken slog mig när jag handlade här, när jag hörde hur folk pratade med varandra, och kände av atmosfären. Jag kände att det här skulle kunna vara bra. Och reaktionen när jag till slut frågade säger egentligen allt om stämningen. Sirvans respons var direkt ’ja, vad kul!’. Han tog sig tid att berätta mer, trots att han var mitt uppe i annat, berättar Johanna.

Hon startade sin arbetsträning och blev snabbt en självklar del av arbetslaget.

– Arbetsträningen för mig började på en ganska låg nivå, jag började på 25 procent. Egentligen bara för att känna mig för, att hitta rutiner och vänja mig vid att vara en del av en arbetsplats. Att vara en del av ett sammanhang, att känna sig behövd och ha kollegor att skämta med – det betyder otroligt mycket för mig, säger Johanna.

Att det sociala sammanhanget spelar roll på vägen tillbaka till arbetslivet är lätt att glömma bort berättar Johanna. Hon beskriver att det inte bara är att ha en plats i arbetsträning som spelar roll, utan att få komma till en arbetsplats där man upplever att man behövs och är en del av gemenskapen.

– Det sociala är någonting man ofta glömmer bort eller inte pratar så mycket om. Många morgnar när jag vaknar och egentligen känner att det skulle vara fint att bara dra täcket över huvudet, så är just tanken på att komma hit avgörande.

Individanpassat stöd under arbetsträning är nyckeln

Sirvan Sallar har jobbat på Matmissionen i många år, bland annat som yrkescoach. Han beskriver skapandet av en lyckad arbetsträning som ett hantverk som det krävs både erfarenhet och fingertoppskänsla för att träna upp.

– Jag minns när jag var ny, att jag nästan tänkte "hur svårt kan det vara". Men det är mer komplext än så. Som yrkescoach måste man känna in var personen i arbetsträning befinner sig och anpassa upplägget i arbetet efter det. Man måste ha tålamod och vara pedagogisk, men samtidigt se till att nivån inte blir för låg. I vissa fall kan det också handla om att snarare bromsa lite, för att personen i fråga inte ska riskera att bränna ut sig igen till exempel. Den kombinationen tar tid att lära sig, säger han.

Anledningen till att människor behöver arbetsträning skiljer sig åt från person till person. Det kan handla om allt från utbrändhet, neuropsykiatriska diagnoser, perioder av depression, eller helt enkelt att man behöver stöd i att bygga upp sin förmåga efter en längre tids arbetslöshet.

Därför individanpassas all arbetsträning. Tillsammans med deltagaren tar ansvarig handledare och yrkescoach fram en handlingsplan, som regelbundet följs upp och sedan stäms av med Arbetsförmedlingen. Sirvan understryker hur viktig möjligheten till arbetsträning är, och att just det individanpassade stödet är en nyckel för att stötta människor att komma vidare.

– Vi möter människor som varit hemma länge, som varit sjukskrivna eller borta från arbetsmarknaden av andra anledningar. För dem är ju arbetsträning en väg tillbaka för att få ett normalt och drägligt arbetsliv, säger han.

Matmissionen gav Johanna nya möjligheter

För Johanna har känslan av att vara en del av arbetsplatsen, samtidigt som hon fått utrymme att ta saker och ting i sin takt, varit avgörande för hennes välmående.

– Det som är unikt här är att de anställda lyckas med balansgången att få mig att känna mig behövd och välkommen, men utan att jag upplever att ansvaret ligger på mig. Allting sker utifrån mina premisser, vad jag orkar och vad jag klarar. Och det är ju hopplöst svårt att skapa den känslan egentligen, men på något sätt lyckas de, säger hon.

Johanna är väldigt nöjd med sin arbetsträning, och hoppas att den längre fram kan leda till en anställning. Gärna inom Stockholms Stadsmission.

– Nu har jag gått upp i arbetstid och jobbar halvtid – det känns bra.

Arbetsträningen har varit lärorik för Johanna, även om tillvaron tidvis varit tuff. Hon vet vad det innebär att behöva vända på varenda krona, och känner stark solidaritet med människor som handlar på Matmissionen för att få vardagen att gå ihop. Samtidigt ser hon tiden på Matmissionen som ett exempel på att nya möjligheter kan komma från oväntat håll.

– Det blir aldrig som man har tänkt sig. Ibland blir det sämre, ibland blir det bättre. Men att fortsätta vara nyfiken och att fortsätta vara förberedd på svårigheter, men ändå förvänta sig att det löser sig, att det blir bra, att man hittar rätt väg och hittar människor som man kan hjälpa och som kan hjälpa en tillbaka. Ofta blir det så.