Värt att veta om tiggeri

Stockholms från vattnet. Foto: Anna Z Ek
Stockholms Stadsmission är en av de organisationer med störst erfarenhet av att möta EU-medborgare som lever i utsatthet. Precis som andra ideella organisationer som arbetar med samma målgrupp har vi de senaste åren mött EU-medborgare som lever i fattigdom och som försöker få ihop ett levebröd genom att tigga på Stockholms gator. Eftersom vi får många frågor om gruppen berättar vi här om våra erfarenheter och kunskaper.

Reser hit i desperation

Majoriteten av de individer som kommer till Sverige och tigger på gatorna är personer som redan är marginaliserade av samhället, oavsett om de stannat kvar i sitt hemland, hamnat i ett annat europeiskt land eller tagit sig hit till Sverige. En stor andel är romer från Rumänien och tillhör en av samhällets mest diskriminerade och marginaliserade grupp. Det är individer som inte ens i sitt eget hemland har grundläggande medborgerliga rättigheter. För dem är tiggeriet ett desperat försök att försörja sig själva och de familjer som ofta är kvar i hemlandet och lever långt under existensminimum. Ofta lämnar man barn och familj kvar i hemlandet.

De EU-medborgare som försörjer sig genom att tigga samlar ihop en mindre summa som ska gå till försörjning för dem själva såväl som till deras familjer. Det handlar om en grupp individer som lever i extrem fattigdom och utsatthet, oavsett land de befinner sig i.

Är tiggeriet organiserat?

I en forskningsrapport från 2015 (”When poverty meets affluence”, Fafo, 2015) som bygger på 1200 intervjuer i tre olika städer - Stockholm, Oslo och Köpenhamn - fanns inga belägg för att det skulle finnas organiserad brottslighet bakom tiggeriet. Under sista åren har vi dock, och fler med oss, fått rapporter om att kriminella ligor och fall av människohandel har upptäckts. I takt med att utsattheten ökar, ökar också risken för att människor utnyttjas och dras in i kriminella kretsar. Vilket är mycket oroande och är något som samhället självklart måste förhindra. Vi vill dock betona att de människor vi möter i våra verksamheter vittnar varken om att de hotats eller tvingats till tiggeri. Flerparten av dem kommer från Rumänien eller Bulgarien.

Förbud mot tiggeri hjälper inte

I Sverige har vi idag inget förbud mot tiggeri och som EU-medborgare har man rätt att vistas i ett annat EU-land i tre månader för att söka försörjning. Tiggeri är därmed fullt lagligt. Som EU-medborgare har man dock ingen rätt till logi på något av stadens, i detta fall Stockholms, ordinarie härbärgen. Detta eftersom EU-regler om fri rörlighet föreskriver att EU-medborgare ska ha resurser att försörja sig själva, utan att belasta det mottagande landets socialförsäkringssystem. 

Stockholms Stadsmission ser inte att ett tiggeriförbud hjälper gruppen. Genom ett sådant förbud döljer man istället de verkliga problemen och tar bort den enda möjligheten till försörjning för en stor grupp individer. 

Vad ser ni för lösning på tiggeri om man inte förbjuder det?

Lösningen på tiggeriet är att förändra samhällssystem och skapa alternativa möjligheter till försörjning så att människor slipper tigga. Det krävs i grunden strukturella förändringar på Europanivå, på nationell nivå och lokalt. Ett förändringsarbete pågår - men förändring tar tid. Vi ska inte kategorisera människor utan se individen bakom symptomen. Och tills vidare ge hjälp där nöden är som störst.

Vad gör Stockholms Stadsmission för gruppen?

Stockholms Stadsmissions huvudsakliga mötesplats för EU-medborgare är råd- och stödcentret Crossroads. På Crossroads får besökarna, ofta på sitt eget modersmål, information om det svenska samhället, arbets- och bostadsmarknaden. Besökarna får även information om rättigheter och skyldigheter i Sverige. Till Crossroads kommer människor även för att äta mat, tvätta kläder och duscha.

Tillsammans med andra Stadsmissioner i Sverige har vi också utvecklat konkreta alternativ till tiggeri. Läs mer på Riksföreningen Sveriges Stadsmissioners webbplats.