”Mamma, varför får vi aldrig något vi önskar oss?” 

Den frågan fick jag av min dotter en kväll när hon skulle sova. Hon var så liten. Och vad skulle jag svara? Att jag inte har råd? Ärligt talat minns jag inte vad jag sade, men jag grät mig till sömns den natten. Att aldrig kunna ge barnen det de önskar sig och behöver, det är nog det allra värsta.  

Jag är ensamstående mamma, min dotter är sex år och min son snart åtta. Vi hyr en etta på 30 kvadrat i tredje hand och får bo kvar så länge jag kan betala. Idag pluggar jag, för att förhoppningsvis få ett jobb och en inkomst så småningom. Men som det är nu har vi knappt några pengar kvar när hyran är betald. Jag har inte heller någon familj att be om hjälp. 

I höstas för ett år sedan tipsade en granne mig om Stockholms Stadsmission och jag är så tacksam över all hjälp vi har fått sedan dess. Barnen älskar att komma hit för att pyssla och leka. Vi får lagad mat tre gånger i veckan och det gör en enorm skillnad för oss. Dessutom är personalen helt fantastisk. Det är som att vi har fått en familj. Om vi inte dyker upp undrar de vart vi har tagit vägen och när vi ses nästa gång säger de ”Var har ni varit?”, ”Hur mår du?”, ”Jag har saknat er!”. 

I november förra året fick jag veta att vi skulle få fira jul här. Personalen sa också att jag kunde få gå till julklappsbutiken och välja två saker var till barnen. Jag valde sådant som jag vet att de önskade sig, ett halsband och några hårklämmor till min dotter, och färgpennor och en fotboll till min son. När jag kom hem slog jag in allt och gömde paketen under sängen.   

Barnen var överlyckliga på julafton och skuttade in genom dörren till mötesplatsen. I ena hörnet stod en fin julgran och personalen hade dukat upp ett julbord med massor av mat och godis. I högtalarna spelades julmusik, flera var tomteklädda, och vi dansade, skrattade, åt och sjöng. Det var helt underbart! 

Väl hemma efter firandet plockade jag fram julklapparna och jag kommer aldrig glömma barnens ansiktsuttryck. Min dotter upprepade gång på gång ”Mamma jag fick en present! Jag fick en present!”. Hela hon sken! För första gången någonsin kunde jag ge dem julklappar som de ville ha.   

Jag fick nyligen veta att vi får fira jul här i år igen och jag är oerhört lättad. Barnen frågar redan hur lång tid det är kvar. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort utan hjälpen som vi fått här. Jag är så tacksam! Stort tack till dig som stöttar Stockholms Stadsmission! 

Lina, ensamstående mamma