Hoppa till huvudinnehåll

Den här sidan använder cookies. Om du fortsätter använda sidan så accepterar du användande av cookies.

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Gömma undan fattigdom löser inga problem

2017-04-11
Läs Sveriges Stadsmissioners debattartikel som publicerades i Göteborgs Posten den 10 april 2017.

Socialdemokraterna håller just nu kongress i Göteborg. Bland de förslag till riktlinjer som den socialdemokratiska partistyrelsen lägger fram under namnet ”Trygghet i en ny tid” finns ett antal som handlar om hur man vill hantera de allt fler utsatta människor som tigger i våra städer.

Regeringspartiet föreslår bland annat att man bör göra det enklare att avhysa människor från privat mark. Dessutom önskar S initiera en översyn av ordningslagen för att möjliggöra förbud mot tiggeri på särskilda platser som i anslutning till butiker och inom kollektivtrafiken.

Förslagen innebär att Socialdemokraterna närmar sig de partier, bland annat Sverigedemokraterna och Moderaterna, som redan tidigare gått ut och krävt liknande reformer.

Sopar undan problemet

Att Socialdemokraterna vill agera för att göra något åt utsatta människors situation anser Sveriges Stadsmissioner i sig är positivt. Men förslag av den här typen vilka främst syftar till att sopa fattigdomens synliga effekter under mattan, bidrar inte till att lösa de verkliga problemen.

När statsminister Stefan Löfven (S) säger att ”det är aldrig acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga, det är så förnedrande och fjärran för socialdemokratisk ideologi”, missar han målet. Att vi som i många fall är ovana att konfronteras med extrem utsatthet i framtiden skall slippa möta denna när vi åker till arbetet eller handlar mat, är inte vad den här frågan bör handla om.

För den som sitter på gatan med en pappmugg framför sig är det betydligt mer förnedrande att känna att man inte kan förse sina barn med tak över huvudet, än att tvingas be okända människor i ett främmande land om pengar.

Ett tiggeriförbud löser inte fattigdomen, utan leder till att människor lever utanför samhällets ansvar och regler, rättigheter och skyldigheter. I stället för tiggeriförbud behöver den stora utsattheten och fattigdomen mötas med arbete och inkludering. Det kanske inte finns arbete för alla i Sverige – men om vi skulle samordna oss bättre och tänka kreativt i stället för repressivt, kan förutsättningarna för dem som egentligen inte vill tigga förbättras.

Testat nya metoder

Sveriges Stadsmissioner har under två års tid testat metoder för att möjliggöra för EU-medborgare som tigger att närma sig arbetsmarknaden, exempelvis genom att kombinera praktik och språkträning, bemanningstjänst, stötta personer att starta eget och underlätta vid både privat och företagsanställningar.

Utöver att utveckla modeller, som beskrivs i boken Att vända muggen, har 72 personer fått arbete på längre eller kortare sikt, och arbetet fortsätter.

De som vi möter önskar oftast ett över tid begränsat arbete, man vill se sig som gästarbetare. Det politiken behöver göra är att underlätta för en potentiell resurs på arbetsmarknaden, bland annat genom att säkerställa EU-medborgarnas rätt att skrivas in på Arbetsförmedlingen och få ett samordningsnummer, i enlighet med svensk lagstiftning.

Om företag och myndigheter skulle samverka för att bemanna okvalificerade arbetsuppgifter, säsongsarbeten eller gästarbete med EU-medborgare som inte klarar sitt uppehälle i sitt hemland, skulle det bidra till både näringsliv, skatteintäkter och individens mänskliga rättigheter. Att vägleda människor i svenska samhället bidrar till ett öppet samhälle och en mångfald som bidrar positivt till samhälle och ekonomi.

Ökar bara otryggheten

Lösningen på tiggerifrågan ligger inte i den magkänsla som säger att det är jobbigt att se människor som tigger utanför Ica eller att det är förnedrande att be om hjälp när man lever i misär.

Politiken behöver tillsammans med civilsamhälle och näringsliv testa nya vägar – inte återgå till ett ålderdomligt tiggeriförbud, som infördes på 1600-talet, men avskaffades 1981.

Att försöka förbjuda fattigdom med ett tiggeriförbud ökar otryggheten i den nya tid vi befinner oss i, snarare än minskar den. Sverige och EU behöver stå upp för rätten att söka jobb i andra länder och tillgodose mänskliga rättigheter även för den som lever i social och ekonomisk utsatthet.


Lotta Säfström
ordförande Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner

Karin Timm Östlund
Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner
Kommunikatör/Projektledare